I morse provade jag en egen variant av ett LCHF-recept på mandel- och äggbröd. Ursprungsinspirationen kommer från Anna Halléns LCHF-för familjen och även från Ealina.
Jag vispade ihop två ägg med ca 1 msk kokos och 1 msk mandelmjöl och körde det i mikron tills det stelnat. Det blev rätt fluffigt och gott med lite smör på (10 g ca). Det hade förstås passat bra med bär till också men det hade jag inte och det gick bra ändå. Update: Glömde bort att jag åt ett halvt päron till. Då får jag lägga till det nedan.
Näringsvärde: 296 kcal, 15 g protein, 1 g kolhydrat, 26 g fett. Energiprocent: 21% protein, 1% kolhydrat och 78% fett. Halvt päron: 54 kcal, 6 g kolhydrat
Herregud vad jag har ändrat mina matvanor sen 20-årsåldern! Då var jag väldigt fettskrämd och en typisk frukost bestod av lättmjölk, kellogs cornflakes och en banan... Det stod jag mig inte särskilt länge på och suget efter mer kolhydrater var konstant. Till lunch kunde det sen bli pasta med tomatsås (med lök i) och någon grönsak kanske. Eller i bästa fall köttfärssås istället för tomatsås. Efter träning kunde det bli mer banan och kanske någon riskaka. Smör använde jag i princip aldrig. Kvällsmaten bestod ofta av bakad potatis med keso och någon grönsak. Sen var sugen efter smågodis på kvällen väääldigt stort...
Jag tränade aerobics på SATS 3-6 gånger i veckan, bodde i stan och cyklade eller gick överallt, så jag var ju inte tjock, men inte vältränad heller och jag var inte nöjd. Varken med min kropp eller nöjd och belåten utan sug efter nåt mer att äta. Jag bara önskar att jag vetat då vad jag vet nu om kost (och träning)!
Den fettskrämda perioden tog i alla fall slut efter några år när mamma läste Montignacs, "Jag äter, alltså blir jag smal". Den är ju en föregångare inom GI och den påverkade mig i rätt riktning en hel del. Sen kom, som jag nämnt tidigare, "Ät rätt för din blodgrupp" av Peter D'Adamo och den tycker jag fortfarande är bra även om han har utvecklat sina teorier ytterligare sen dess.
Helt klart är i alla fall att jag mår bra av att äta rött kött, grönsaker och en del fett. Jag mår inte bra av spannmål, framför allt vete. Men jag tror verkligen att vi alla är olika och det är det som är så intressant med Blodgruppsdieten. Den stämmer väldigt ofta för de jag känner som har provat eller själva märker av vad de mår bra av och inte. Många med blodgrupp A känner tex att de inte mår bra av för mycket rött kött. De känner sig sega och trötta efter att de ätit det. Många A känner dessutom av att deras magar inte gillar banan och paprika. Flera med blodgrupp B kan inte äta ägg på fastande mage (jag känner i alla fall 4 st). Humbug, tycker många, men jag vet så många som blivit hjälpta så jag tycker verkligen inte det. Den enda faran som jag kan se det, är om det blir för kategoriskt och man glömmer bort att känna efter vad ens egen kropp faktiskt mår bra av och inte.
Ja, den där Montignacboken läste jag med för länge sedan och tänkte till för första gången när förstfödde var liten :)
SvaraRaderaJag har iofs aldrig varit särskilt insatt i vad man bör/inte bör äta förrän jag blev överviktig efter graviditeterna. Men jag "behövde" ju inte tänka så mycket på matvanor heller då jag alltid varit rätt smal och promenerat jääättemycket och dansat 4 timmar varje fredag (och även lördagar under en period). Men det är annat nu, haha, nu är det mest lagom strostaktspromenad med alla barnen studsandes runt mig och lekplatslek som (nästintill) enda rörelse jag får.. ;)